Naturlagarna finns inte
Då har jag läst ut professor Ulf Danielssons bok "Världen själv". Det jag tar med mig är det som kan ses som bokens huvudbudskap: Naturlagarna finns inte.
Detta väljer jag att tro på. Låter det tokigt? Vad som menas är att naturlagarna inte finns i själva naturen; att naturen inte följer våra naturlagar - den gör bara som den gör. Sidan 186: "Äpplet faller inte för att tyngdlagen tvingar det till det. Äpplet bara faller och tyngdlagen beskriver vad vi observerar".
Det visar sig ju att det där med tyngdkraften inte ens var det bästa sättet att beskriva vad som sker med äpplet. Lite mer Einsteinskt kan det istället mera sanningsenligt beskrivas som en krökning i rumtiden. Någon tyngdkraft finns inte. (Vilket inte hindrar att Gamle Newtons fysik kan vara användbar på många sätt.)
Det är ändå ett lite spännande konstaterande, och jag tror att det inte är helt lättsmält för alla. Jag misstänker att vi människor gärna ger våra modeller och abstraktioner lite mer existens än de har i verkligheten. Där de inte har någon!
Jag undrar också (och det här är min helt egna fundering) om en liknande fallgrop kan finns inom samhällsvetenskap och humaniora, där det talas till exempel om "strukturer" i samhället. Ibland tycks det mig som att sådana begrepp ges en existens bortom vårt beskrivande och modellerande kring en oerhört komplex verklighet. Som om det verkligen fanns som ett slags mönster utanför oss själva. Strukturer, normer och annat kan vara lika användbara som tyngdlagen, men lugn: Det finns inga strukturer. Och det är jävligt skönt!
Kommentarer:
Publicerad: 2020-12-07